Tillit är en konsekvens- inte ett magiskt piller
Jag har tidigare skrivit om att sätta tänderna i bristfälliga kontrollsystem istället för att tugga tillitsbegreppet till leda. Det betyder definitivt inte att tillit är oviktigt (tvärtom). Dock är inte tillit något man skapar genom att införa det som princip.
Tillit skapas medan en organisation på ett trovärdigt, uthålligt och klokt sätt bemöter omvärld, arbetsmiljöproblem och verksamhetsutmaningar. Tillit skapas genom förtroendefull dialog där medarbetare och ledning tillsammans löser upp knutar och utvecklar verksamheten till högre måluppfyllelse.
Ofta så möts jag av en chef som deklarerar att ”vi har infört tillitsbaserad ledning och styrning hos oss” när jag kliver in i en organisation. Lika ofta följs uttalandet av ”men vi vet inte vad det betyder”. I praktiken har inget ändrats. Man har klistrat på ett ord som inte har några konsekvenser för hur man agerar i verksamheten.
Jag brukar säga att tillit inte är ett kommando som går att beställa fram. Det är som att säga att ”nu ska vi ha det trevligt” när man ses- som om det går att beställa: ”Ge mig en dos trevlighet.”
Nej, trevligt är en konsekvens av ett sammanhang som är intressant, avslappnat och glädjefyllt (för mig ska sägas- behöver inte alls ha samma innehåll för dig:)
Detsamma är det med tillit. Begreppet är en konsekvens av beteenden, handlingar och aktiviteter som präglas av ja- vadå? Frågar man forskningen så handlar tillit om sådant som respekt, pålitlighet, trovärdighet, lojalitet och kunnighet. Och vad det innehåller hos er, i just er verksamhet, behöver stötas och blötas innan ni vet. Vad betyder trovärdighet hos er? Vad betyder respekt- i relation till klienter, i relation till medarbetare, i relation till uppdragsgivare?
Det är här förpappringen, meningslösa rutiner, ”computer says no” och dokumentationshysteri kommer in. Är det respektfullt att kunniga, kloka välutbildade medarbetare ska lägga viktig arbetstid på dylikt? Är det inte ofta ett bevis för motsatsen? Dvs att den bakomliggande människosynen (som jag tidigare skrivit om) här bygger på idén att människor är lata, fuskande och behöver kontrolleras för att utföra sina arbetsuppgifter? Jo, visst är det så. Våra -amerikanska- administrativa datorsystem är uppbyggda på så sätt.
Tillit går inte att kommendera fram utan formas av det som sker till vardags i en verksamhet. Därför kan den organisation som inför ”tillitsbaserad ledning och styrning” inte samtidigt låta sig styras av system som baseras på motsatsen. Det resulterar i motstridiga styrsystem som tar ut varandra – kanske till och med förstärker det man inte vill.
Att arbeta med att öka tilliten är en investering i framtiden. Och det görs genom aktiv dialog, långsiktigt förtroendebyggande aktiviteter med medarbetarna där allas kompetens respekteras och tas tillvara. Man behöver inte ens nämna ordet tillit när man arbetar med den- tilliten är en konsekvens av många olika aktiviteter där tid och energi läggs på sådant som har med gott ledarskap att göra.
Den dagen när ”the shit hits the fan” så är det för sent att bygga tillit. Finns inte tillit så springer alla ut bakvägen. Då hjälper inga policydokument om att vi har infört ”tillitbaserad styrning och ledning”.
Finns tilliten där så samlas vi och bidrar i en situation där vi alla är trygga nog att hjälpa till med det vi kan bidra med.
Det är det som är meningen med tillit.
Till dig som är chef vill jag säga- investera i tilitsskapande aktiviteter på arbetsplatsen. Samlas, diskutera verksamhetsproblem, var öppen och fråga efter medarbetarnas kunskaper och förslag. Arbeta med kontinuerligt lärande och verksamhetsutveckling som metod. Mer sånt och mindre av administrativa meningslösheter så bygger du förtroende och på sikt tillit hos medarbetare och får en bättre verksamhet.
Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.
Med värme,
Mona