När vår kropp är i stressläge (fight-flight-systemet) så styr försiktighet, kontroll och rädsla. Vi håller fokus på trygghet och att undvika det negativa. Vi ser till att hålla oss inom rutiner, boxar och allehanda kontrollsystem för att undvika fara. Det är lätt att förstå att det förhållningssättet inte skapar det nytänk vi behöver i arbetssätt, organisation och arbetsmiljö. 

Som kunskapsarbetare behöver man både våga och kunna välja ett kreativt, skapande läge där man använder hela sitt intellekt, erfarenheter och intuition för att utveckla och driva verksamhet i den nya tiden. Vi behöver hitta nya arbetsmodeller där vi inte trygghetsknarkar, går omkring med tunnelseende, väljer det bekväma och undviker fara. 

Det kan man ställa mot att forskning visar att många av oss i västvärden lever i konstant stress dag efter dag, år efter år. För att ta sig ur sitt stress-påslag behöver man tillgång till hela sig själv – hjärna/psyke, hjärta, kropp och själ behöver vara i synk med varandra. Vi kan väl konstatera att det är lättare sagt än gjort i dessa tider när så mycket i samhället och media och kanske även i våra egna liv signalerar oro, kaos och fara vart vi än vänder blicken. Det kan till och med vara så att det här trycket utifrån gör att det nästan blir livsnödvändigt att rikta blicken inåt (inlägget om gungbrädan-minns du?). 

Det blir nödvändigt att ställa sig frågan- vad är viktigt- på riktigt? 

Många av oss är redan duktiga på att ta tid och kraft till återhämtning, stillhet och utforskande av det inre jaget. Många praktiserar mindfulness, yoga & meditation som ökar kroppsvisdom och inre trygghet. Ett inre utforskande handlar även om att ta en titt på egna (ofta utdaterade) föreställningar om sig själv och livet samt känna sina känslor. I tidigare inlägg har jag berört Brené Browns forskning. Hon har konstaterat att de flesta hon forskat på endast kan identifiera tre känslor i sig själva; happy, mad, sad. Det är ju förstås så att vi känner många fler känslor än så- men är djupt otränade i att identifiera dem. Ofta sätter vi lock på känslorna, särskilt om de är svåra och jobbiga. Dessvärre tenderar vår kropp då att lägga lock även på positiva känslor- och vi blir stumma inuti. 

För att vi ska kunna skapa ett uthålligt arbetsliv och samhälle framåt tror jag vi behöver lära känna oss själva bättre – inklusive våra känslor. Varje känsla är en signal om något viktigt- det kan vi lita på. Sen behöver man vända blicken inåt för att förstå vad känslan faktiskt handlar om. Att jag blir arg varje gång kollegan yttrar sig i möten kan ha en hel radda orsaker. Troligen har det inte alls med kollegan att göra. Det är mycket troligare att personen gör dig varse om något hos dig själv- en föreställning/ tankemönster, en frustration, ett minne eller erfarenhet – ofta från långt tillbaka i livet. Ofta något som inte alls har att göra med sakfrågan, projektet – eller med arbetsplatsen över huvud taget. 

Det är sådana saker som gör livet som organisationskonsult spännande och svårt 😉 Hur resonerar man med en chef eller medarbetare som pratar och agerar utifrån sitt inre sårade barn (tidigare inlägg).  

Det är lite av en gordisk knut över det här. Om vi alla, samtidigt, skulle rikta vår blick inåt och tänka, känna och agera mer utifrån det parasympatiska nervsystemet (lugn o ro-systemet i kroppen) så skulle så mycket i vårt arbetsliv direkt- på ett ögonblick- bli bättre. Vi skulle bli klokare, mer kreativa, mer samspelta – och mer effektiva. 

Men om det ögonblicket när varje individ reglerar sitt eget må-bra-system ska kunna skapa en varaktig förändring så behöver organisationer möta upp. Det hjälper inte med kloka medarbetare som hanterar sin stress om organisationen består av en labyrint av icke-fungerande system, rutiner, processer, möten etc. Vi behöver möta upp individens egna stresshantering med en organisatorisk kultur, struktur och processer som stödjer excellens. 

Min erfarenhet är att förståelsen för organiseringsfrågor ofta är låg i ledningsskikten. I realiteten har vi fortfarande stuprör och hängrännor och en mentalitet av ”ryggen fri” för att ha gjort rätt när det gäller ”sin” fråga/rutin/process. Detta trots att rätt hanterade sakfrågor inte alls garanterar ett gott resultat. En god verksamhet kräver något mycket mer komplext- en ”fingerspitzgefühl” – ett balanserande av en hyggligt fungerande helhet snarare än perfekta delar. 

Vi behöver ledningsskikt i våra komplexa verksamheter som på riktigt vågar skrota kontrolltänk och sätta fokus på en good-enough- helhet. Som konkret arbetar för öppenhet, reflektion, högt i tak och ett ledarskap som får medarbetarna att växa, som ger tillåtelse till misstag, kreativitet och utforskande etc. Det finns givetvis många sådana arbetsplatser – men vi kan skapa så många fler. Men då måste vi släppa kontrollen över detaljerna. 

Vi måste sluta tro att en uppsjö av perfekta detaljer skapar en fungerande helhet. Perfekta detaljer skapar inte ett fungerande resultat. Det finns inget sådant samband i en komplex verksamhet. Det är ett felslut – ett tankefel som är hämtat från varuproducerande fabriker. Det funkar helt enkelt inte med människor, service och tjänsteproduktion. Det är tradigt att ständigt återkomma till NPM. Men jag landar där igen. Misstaget att applicera amerikanskt kontrolltänk på svensk offentlig sektor har kostat oss massor av skattepengar, sjukskrivningar, suboptimeringar etc. Låt oss bygga en ny väg. Våga vägra meningslösa kontrollsystem. 

Bygg i stället meningsfulla uppföljningssystem som mäter det som är viktigt att mäta i just er organisation. Alla stora organisationer behöver tillförlitliga processer och system som säkerställer kvalitet. Där finns guld att hämta. För dessvärre är det ju så att samtidigt som vi vant oss att mäta meningslösheter finns inte längre tid/ork att följa upp det som faktiskt är viktigt. Vem orkar följa upp verksamhetens resultat när tid inte finns, när det inte efterfrågas av ledning/staber eller metoder inte utvecklats som mäter rätt saker? 

Tills ledning och staber (managementbyråkrater) insett att kursändring krävs behöver ni kloka chefer i verksamheter säga nej uppåt. Säg nej till att rapportera in system, skicka tillbaka pålagor som inte bidrar till verksamheten, bolla uppdrag tillbaka uppåt. Säg nej. Säg ifrån. 

Det viktigaste för en god verksamhet är (tid för) fokus på excellens i verksamheten- skapad tillsammans med inspirerade, trygga och kreativa medarbetare som får förutsättningar att vara i sitt flow. Där finns nyckeln.

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona