Känslorna är nyckel till gott omdöme

I ett tidigare inlägg skrev jag att du inte kan lita på dina känslor. Idag vill jag utveckla resonemanget lite. 

Jag skulle nämligen vilja påstå att kunskap om de egna känslorna är en essentiell del av ett gott omdöme. Känslor går inte att lita på i sig – men dess funktion som väckarklocka är ovärderlig. 

Och för många av oss är känslor ett outforskat område. ”Happy, mad, sad” är vad de flesta av oss kan känna igen enligt forskaren Brené Brown. Forskningen överlag levererar en kartläggning över sisådär sju-nio slags känslor (fokus på de negativa). Man har dock inte intresserat sig så mycket för känslor över huvud taget i forskarvärlden – det är för subjektivt för att studera med västerländska forskningsmått. Vår prioritering av den yttre (s k objektiva) världen är stor. 

Dock, det räcker inte att förstå känslor på ett teoretiskt plan – de behöver upplevas för att fungera som styrfunktion i vardagen. 

Vi får inte lära oss i skolan att utforska det egna inre livet och våra känslor – överlag är kunskap om den ”inre världen” lågprioriterat (i västländer). Vi är i hög utsträckning lärda att den yttre världen är viktigare än den inre. Få av oss har fått lära oss att förstå och reglera känslor konstruktivt. 

Jag är övertygad om att vi framåt behöver träna mer på att se inåt och förstå vårt inre – inklusive våra känslor. Känslorna är en viktig pusselbit i ett gott omdöme. Vi behöver ett väl utvecklat omdöme för att fungera väl som ledare, kunskapsarbetare och människor.  

Vi är inte heller lärda att lita på vårt egna omdöme – vi har fått lära oss att lita på auktoriteter utanför oss själva; föräldrar, lärare, läkare, experter, politiker, forskning etc.

Hur gör man då för att lära känna sitt inre med alla känslor? För mig blev vändpunkten en utbrändhet för ca 15 år sen (ibland behöver man bli sjuk för att kunna bli frisk 🙂 men det går givetvis att lära sig mer om sig själv utan att bli sjuk först. Min upplevelse då var att jag inte visste vad jag kände eller om jag ens kände något – så obekant var jag för min inre värld! Känslorna fanns förstås där men jag hade tryckt undan dem. Jag hade levt i mitt huvud alltför länge och trodde att jag var mina tankar. 

Känslorna fungerar som en väckarklocka. De uppmärksammar dig på att något som händer i din värld är viktigt att hantera. Dess valör är mindre viktig – förutom att notera om det är en expanderande eller kontrakterande känsla. Om man skalar bort alla valörer i känslornas värld kvarstår två; kärlek (expanderande) eller rädsla (kontrakterande). Eller enklare uttryckt; saker vi dras till kontra saker vi backar inför. 

När vi identifierat att en känsla finns i kroppen kan vi vända oss inåt och fråga: vad betyder den här känslan? Vad, i det som sker just nu, gör att jag blir rädd/ arg/ besviken/ frustrerad/ ledsen?  Eller det motsatta; vad i det som sker just nu gör mig glad/uppspelt/ varm/ lugn/ tacksam? 

Det här utforskandet behöver vi träna på och det är mer en process än att man hittar de slutliga svaren direkt. 

Att jag är rädd för att ta en konflikt på jobbet (vilket de flesta av oss är) är dels något djupt mänskligt (vi är rädda att bli uteslutna ur gruppen) och dels beroende av det som finns i vår livsryggsäck. Ju bättre vi blir på att se och städa ur den där livsryggsäcken på gamla negativa mönster, föreställningar och tankar, desto lättare har vi att uppfatta livet på ett mer ofärgat och mer konstruktivt sätt. Vi tenderar att mer sällan bli reaktiva utan kan agera proaktivt i de situationer livet ställer oss inför. T ex så springer vi inte längre och ”gömmer oss” när saker är svåra att hantera – utan väljer mod, styrka och har omdöme att stå kvar i det jobbiga.

Ämnet känslor och det inre emotionella livet är en komplex arena och utforskandet av de egna känslorna utgör en livslång resa. De flesta ser nog värdet av att inte låta rädslor styra, varken på jobbet eller i livet. Vi har nog alla erfarenheter av att ha agerat på rädda, reaktiva vis genom livet – med att skygga undan, förakta, med tårar och vädjanden – och det får sällan positiva resultat. Vi sårar, dömer, domderar, sviker oss själva och andra på ett sätt som inte gagnar oss.  

Att se inåt gör att vi expanderar utåt i livet – hur paradoxalt det än kan låta! Öppenhet, nyfikenhet och livsglädje kan ta dig längre och vidare än vad du trodde var möjligt när inte rädslor blockerar vägen. 

Det här tror jag stämmer även på organisations- och samhällsnivå. En verksamhet som väljer att vara öppen, tillåtande och glädjefylld – i dagens klimat av rädsla och övertro på kontroll – agerar proaktivt i stället för reaktivt. En chef som skapar en trygg arbetsplats där medarbetarna får använda sin kreativitet, tillåter fel och misstag, tonar ner kontrollsystem och rutiner till förmån för eget tänkande och arbetsglädje och omsorg om varandra kommer öppna upp för excellens och nyskapande samt skapa förutsättningar för en uthållig, fungerande verksamhet där både klienter/kunder och medarbetare är nöjda, trivs och utvecklas. 

Det är dags att släppa föreställningen att vi ska lämna våra känslor därhän när vi går till arbetet. Vi har levt länge med konceptet att arbetet ska styras enbart av tankar, logik och rationalitet. Problemet med den föreställningen är att den inte längre fungerar. 

Arbetslivet har genom tiderna krävt olika saker av oss. Från starten av industrialismen handlade lönearbete oftast om att låna ut sin kropp ett visst antal timmar per dag. Sen har vi haft många år där du kommit långt genom att använda sitt huvud på jobbet – logik, kunskap, erfarenhet har räckt i de flesta yrken. 

Idag kräver arbetslivet helt andra saker. Det startade egentligen när servicebegreppet tillkom på 90-talet och vi insåg att kvalitet i service-yrken kokar ner till människan som står inför kunden i den s k ”sanningens minut” (myntat av Jan Carlzon i klassikern Riv pyramiderna). Det tänket (som var banbrytande när det kom) har dock fallit i skugga för digitalisering och alla de kontrollsystem vi levt med senaste 20 åren. 

Nu när AI äntrat arenan upptäcker vi att fakta, kunskaper och best practice hanteras bättre av AI än våra mänskliga hjärnor. Det vi kan (och behöver) ägna tid och energi åt är i stället att med hjälp av gott omdöme att sortera och rikta kunskaperna rätt. Ett gott omdöme har blivit essentiellt för att sortera i all kunskap som finns samt informationsöverflödet vi lever i. Vi behöver flytta fokus mer till att välja rätt information. Ingen av oss vill hamna i en framtid där vi styrs av maskinerna/ tekniken – vårt mänskliga goda omdöme är avgörande för att skapa den framtid vi vill ha. 

Nu behöver organisationer ge större möjlighet till kloka mänskliga bedömningar. Arbetsplatser behöver fokusera trygghet, glädje och omsorg om varandra för att vi ska kunna hitta och använda vår inre klokskap – vårt omdöme och bedömningsmekanismer. Vi behöver lära oss reglera våra inre känsloliv konstruktivt för att gott omdöme ska kunna utgöra styrsystem i vardagen på jobbet. Behovet av trygga, omdömesgilla ledare som får tid och möjlighet att just leda växer. 

Idag har vi organisationer som ofta inte stödjer det nya arbetsliv vi befinner oss i. Vi har hamnat i en situation där organisationer väljer att prioritera kartan framför verkligheten. Chefer är satta att lägga mer tid på att kontrollera och döma än att agera klokt på outforskade områden i en ny verklighet. Det belönas inte att tänka själv och agera utifrån sitt egna omdöme-  snarare blir många lärda att hålla sig inom ramen för checklistor och rutiner. 

Där skapas dock inte det vi behöver i vårt nya samhälle.

Till dig som är chef vill jag förmedla; 

• våga välj det oprövade när verkligheten inte stämmer med din organisations utrullade system, rutiner, checklistor och pålagor
• en trygg arbetsplats med högt i tak ger medarbetarna chans att känna och dela sin inre verklighet med kollegorna
• våga säg nej till det som inte stämmer med din/er verksamhets verklighet – säger din intuition/erfarenhet/omdöme att ni gör fel saker så samla din grupp och diskutera hur ni ska ändra fokus utifrån den verklighet ni faktiskt har
• när medarbetarna efterfrågar en rutin betyder det inte att du ska ordna det utan se det som ett tecken på osäkerhet/rädsla som du hanterar genom ledarskap. 
• prioritera ner pålagor från staber och prioritera upp det ni finns till för; patienten, kunden, brukaren
• använd ditt goda omdöme med fokus på att skapa bästa möjliga tjänster till era kunder/klienter/brukare samt bästa möjliga arbetsmiljö för dina medarbetare

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  
Med värme, 
Mona