En organisationsmodell som fått Nobelpris – kan vi ha nytta av den?

En av alla kunniga och engagerade noder i nodens nätverk, Björn Sanderberg, gjorde mig nyligen uppmärksam på att det faktiskt finns en organisationsmodell som fått Nobelpris! Tack Björn! 

Nu när jag läst in mig mer på modellen och forskaren Elinor Ostrom kan jag tycka att det är lite obegripligt att vi inte uppmärksammat hennes forskning mer. Idéerna verkar appliceras i miljösektorn kring naturresurser, t ex hos Stockholm Resilience Center (artikel ur forskning.se). Gott så –  men det framstår inte svårt att översätta hennes principer till andra allmänna resurser (än naturresurser), dvs vår offentliga sektor. 

Min enda förklaring att vi inte lyssnat till henne är att samtidigt som hon fick Nobelpriset i ekonomi 2009 var vi i full gång med New Public Management och dess kontrollmani. Vi hade inte tid för en alternativ idé om decentralisering och egenmakt då för 15 år sen (och hon hade inte heller några ekonomiska intressen som rullade in en stor armada amerikanska managementkonsulter). 

Jag hyser största respekt för alla fantastiska, tappra chefer och medarbetare inom offentlig sektor som fortsätter att bidra till vårt samhällsbygge –  trots ibland intill omöjliga arbetsvillkor – t ex i vården. De är fullfjädrade kaospiloter som skickligt navigerar i det som statsvetarna kallar ”wicked problems/ elaka problem”. Chefer som är satta att leda och hantera problem som inte går att lösa – men som ändå löser dem dagligen! Dessa mirakelarbetare finns på våra skolor, i vården, i fängelser, i socialtjänsten mm mm. 

I ”mitt lilla hörn” av svenskt arbetsliv vill jag kunna bidra till att vi skapar bästa möjliga organisering, ramar och förutsättningar för våra kaospiloter i offentlig sektor och funderar nu på om vi kan använda Ostroms forskning för en klokare organisering av våra komplexa organisationer? 

Mitt intryck är nämligen att dagens svallvåg med tillitsprat oftast innehåller mer prat än verkstad och kanske inte de facto ändrar förutsättningar och ramar så mycket som de behöver göra i den nya tid vi befinner oss i. 

Är det så att hennes forskning kan ge oss mer än floskler om att vi ska lita på varandra (vilket de flesta av oss gör ändå:)? 

Jag frågade AI om en sammanfattning av hennes forskning och fick följande svar: 

:::: AI-text:::::

Elinor Ostrom fick år 2009 Nobelpris i ekonomi för sin banbrytande forskning om hur man kan organisera gemensamma resurser på ett hållbart sätt. Hon formulerade sju principer som beskriver hur samhällen effektivt kan förvalta gemensamma resurser. 

Hennes arbete utmanade den tidigare dominerande teorin om ”allmänningens tragedi” och visade att gemensamma resurser kan förvaltas hållbart utan statlig intervention eller privatisering. Detta har lett till en ökad förståelse och intresse för hur lokala samhällen kan organisera sig och hantera resurser gemensamt. Kort beskrivning av dessa principer:

Tydliga gränser:

• Det är viktigt att ha klart definierade gränser för resursen och dess användare. Detta innebär att det ska vara tydligt vem som har rätt att använda resursen och hur mycket de får använda.

Anpassade regler:

• Reglerna för användning av resursen bör anpassas till lokala förhållanden och behov. Dessa regler bör utvecklas av de människor som faktiskt använder resursen.

Kollektivt beslutsfattande:

• De som påverkas av reglerna för resursanvändning bör ha möjlighet att delta i beslutsprocesserna för att skapa dessa regler. Detta säkerställer att reglerna är rättvisa och anpassade till användarnas behov.

Övervakning:

• Det måste finnas system för att övervaka resursen och dess användning. Övervakningen bör utföras av användarna själva eller av någon som är ansvarig gentemot dem.

Gradvisa sanktioner:

• Det ska finnas tydliga och gradvisa sanktioner för dem som bryter mot reglerna. Sanktionerna bör vara proportionerliga och börja med mildare åtgärder för mindre överträdelser.

Konfliktlösningsmekanismer:

• Det ska finnas lättillgängliga och kostnadseffektiva mekanismer för att lösa konflikter mellan användarna eller mellan användarna och administratörer. Detta hjälper till att upprätthålla ordning och samarbete.

Rätt att organisera sig:

• Användarna bör ha erkänd rätt att själva organisera och skapa sina egna institutioner utan att bli utmanade av externa myndigheter. Detta stärker lokalt engagemang och ansvarstagande.

Ostroms forskning visar att genom att följa dessa principer kan samhällen framgångsrikt förvalta gemensamma resurser utan att de överutnyttjas eller förstörs.

::::  slut AI-text:::::

AI tillägger att det även finns exempel inom skola, vård, omsorg där hennes principer tillämpas.

Generellt kan man ju se att principerna ovan förespråkar decentralisering, lokala anpassningar, egenmakt samt tydlighet kring konflikthantering och gränser (värdegrundens skavzoner). Man kan skönja att principerna stämmer väl överens med hur vi i svenskt arbetsliv ser på ”det goda arbetet” och principerna för god arbetsmiljö. 

Nu är min fråga till dig– vet du någonstans i Sverige där man använder hennes forskning för att organisera offentlig sektor? Hör av dig till mig i så fall- jag vill gärna veta! 

Jag har dessutom tagit mitt nördande ett steg till 😉 Jag har skapat en chatbot som vi kan använda för ändamålet. Vill du ställa egna frågor kring Elinor Ostroms forskning och hennes organiseringsprinciper så hittar du chatboten här: https://chatgpt.com/g/g-Z3wjDCgEU-nobelpris-i-att-organisera-det-gemensamma

(du behöver öppna ett gratiskonto hos ChatGPT för att testa chatboten)

Ostroms budskap om decentralisering, egenmakt, tydliga gränser och kollektivt beslutsfattande klingar väl i nuläget med omställning av vår välfärd och samhälle. Vi behöver ta tillbaka egenmakt, kliva fram som ledare och låta chefer och medarbetare använda och utveckla sitt goda omdöme. Ostroms forskning kan möjligen hjälpa oss på vägen- om fler än jag är intresserade att utforska hennes tankar ytterligare så hör av dig.

Vi kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona