Lösningarna finns sällan där problemen finns

Vi har hakat upp oss på en klassisk ingenjörssyn för problemlösning i våra komplexa organisationer. (Det är rådande kunskapssyn- att plocka isär och detaljstudera. Funkar möjligen för döda ting, men varken för människor eller organisationer. Blir ett annat inlägg om det 🙂

Av vana väljer vi en ingenjörsmodell där man plockar isär maskinen/bilen /motorsågen i smådelar och undersöker varje del för att hitta problemet. Där nånstans, i haken som fäster X i Y, där finns en skada som är orsaken till problemet. Voilà-  haken utbytt och problemet löst!  Det är bara det att lösningar på komplexa verksamhetsproblem inte hittas där problemet finns. 

Lösningen på komplexa problem finns i att skapa det nya och våga lämna det gamla. 

Komplexa organisationer är inte maskiner. De består av kunskapande människor som dessutom samskapar över gränser i olika yrken/ professioner för att leverera en tjänst/produkt på bästa sätt. När det gått snett i ett komplext system så löser man inte det med att gå till botten med problemen. Nuvarande problem är ett resultat av en icke fungerande lösning, och att gräva ännu djupare ner i det hålet ger inte svaren framåt. 

Man löser problem i stället genom att fokusera det man vill skapa – där finns kraften för förändring i önskad riktning. Det nya önskade tillståndet ger den förändringskraft som behövs för att skrota det tidigare, invanda och flytta över till nya arbetssätt/ processer/ metoder/ produkter – eller hur nu lösningen ser ut.

Inget är så kraftfullt som människor i grupp som drivs av vilja och tilltro att man kan skapa något önskvärt tillsammans. Vi människor besitter enorm potential när vi kommer samman och känner att vi räknas, är viktiga och gör skillnad. Den ledning och verksamhet som är modiga nog att släppa kontrollen, tror på sina medarbetare och chefer fullt ut, får tusenfalt tillbaka. 

Jag tror att vi fick en gåva i pandemin som vi ska sätta fokus på – och använda oss mer av. Vi alla begrep, på ett skakande tydligt vis, att vissa sätt vi arbetar på, inte längre är funktionella. Människor kom samman när behovet fanns och vi återupptäckte att vi behöver och kan hjälpa varandra. Vi kan om vi ser nödvändigheten i det, om vi ser att det betyder nåt på riktigt. Inte för att det står med som en del i en riskanalys, en checklista, en arbetsbeskrivning – utan för att det är den handling, det beteende som faktiskt gör skillnad på riktigt. 

Nu är vi tillbaka till vårt arbetsliv igen, med en omskakande stark upplevelse, stora insikter och ny kunskap. Vi vill inte/ kan inte längre göra det där som vi vet är meningslöst – de aktiviteter som inte bidrar till att vi medskapar meningsfulla tjänster/ produkter /verksamhet. 

Men det är ju inte så att våra verksamheter och organisationer på nåt magiskt vis har anpassat sig till det vi insett – absolut inte. Det är vi människor som behöver transformera våra organisationer med alla nya insikter pandemin och skakiga tider givit oss. 

Det är inte den förändringslusten jag ser idag. Jag ser istället ett arbetsliv med duktiga, kunniga människor, både chefer och medarbetare, som alltför ofta vill lämna sina jobb. Där var och varannan chef jag möter vill starta eget, vill bort – flytta utomlands, köpa en stuga i skogen och ”lämna ekorrhjulet”. Ungdomar jag känner berättar besviket om hur tomt det känns att gå ut i ett arbetsliv till arbetsplatser med mest bara rutiner och meningslöshet.

Tillbaka till vår kunskapssyn och tro att lösningarna finns där problemen finns –  det ”maskinmässiga” synsättet på organisation och verksamhet. Det är min övertygelse att vi kan finna vägar till meningsfulla, glädjefyllda och skapande arbetsplatser där medarbetare och chefer drivs av att tillsammans finna de bästa lösningarna framåt. (De finns så klart de här arbetsplatserna även idag –  men vi behöver fler av dem.) Vi kan skapa arbetsplatser där medarbetare känner att de fyller en viktig funktion och där både kreativitet, gemenskap och känsla av mening är det vi tar med oss hem efter arbetsdagen. 

För att göra det behöver vi våga se att det är i mötet med varandra och dialogen kring hur det nya ska skapas som problemlösning, framgång och verksamhetsutveckling sker. Chefer måste våga välja att fokusera dialog, reflektion och en skapande process där man tillsammans skapar målbilden och vägarna dit med att mötas. 

Till dig som är chef vill jag säga- våga tro på att ni har det ni behöver för att skapa excellent verksamhet. Det är du och dina medarbetare som gör skillnad. På riktigt. Just DU-  just NI – är exakt rätt personer och de som behövs för att skapa kvalitet, framgång med nöjda klienter och nöjda medarbetare. Inte längre fram i en bättre tid, inte ”nån annan” – utan just du och dina medarbetare här och nu är exakt rätt människor för skapandet av det nya. Våga öppna upp för dialog om hur det nya ska se ut och förändring kommer ske. Kraften hittas i själva samskapandet och du som chef kan lita på den processen. Den bär. 

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona