Lita inte på dina känslor!

I förra inlägget skrev jag om gott omdöme, och hur den klokaste delen inom oss känner/ vet att de dysfunktionella system och rutiner vi lever med i komplexa organisationer av idag är fel. 

Omdöme är närmast länkat till intuition – den där klokare inre delen av oss som ”vet” saker. För att utveckla ett gott omdöme behöver vi ha tillgång till våra känslor. Man kanske kan säga att känslorna är entrén/ dörren till en djupare, sannare plats inom oss. 

Dock kan vi inte lita på våra känslor per se. Vi kan istället betrakta känslor som en signal från kroppen att det som pågår är viktigt, typ enväckarklocka som går igång – ”dags att vakna, det här är viktigt för dig”. På så sätt kan vi lita på dem. Samma händelse kan betyda väldigt olika saker för olika människor och resultera i olika känslor. Beroende på vad vi har med oss i vår livs-ryggsäck kommer känslan se olika ut. Därför är det viktigt att inte agera på känslan, utan ta känslan med oss till introspektion. (Du som är chef har säkert fått lära dig att inte agera ”i affekt” utan vänta till ett tillfälle där du fått tillfälle att reflektera innan du agerar.)

Känslor är därmed viktiga för att kunna utveckla gott omdöme. Vi behöver ha hela oss själva med som kloka omdömesgilla chefer och medarbetare. 

För att göra det än mer komplicerat har många av oss ”stängt ner” våra känslor. Den amerikanska forskaren Brene Brown har genomfört en studie om känslor. Hon trodde där att de flesta i studien skulle kunna identifiera fyra-fem olika känslor men resultatet visade att den stora majoriteten kände igen endast tre känslor i kroppen; happy, mad, sad. 

Jag hade stämt väl in på hennes forskningsobjekt. När jag började studera mina känslor i samband med en utbrändhet för 14 år sen så kändes de mest som obehag eller smärta i kroppen. Jag tvivlar att jag ens kunde skilja mellan arg eller ledsen.

Det går tyvärr inte att selektivt stänga av de jobbiga, svåra känslorna. Stänger vi av känslor (för att vi inte kunde hantera dem när de uppkom) så kommer de fortsätta påverka oss långt efter själva händelsen. Vi blir avstängda även för de glada, goa känslorna. Livet kan börja framstå som grått. Ingenting känns särskilt viktigt – varken det roliga eller ledsamma. Vi kanske behöver allt starkare stimuli för att känna nåt alls. 

Våra känslor är alltså en signal om att något är viktigt, men känslorna går inte att lita på som bedömningsinstrument. Låter vi våra känslor styra kan vi hamna lika fel som om vi endast låter våra tankar styra. Att du känner förakt eller ilska inför din kollega betyder inte att personen är elak, förskräcklig eller värd att förakta. Det säger bara att något med kollegan eller situationen triggar innehållet i din livs-ryggsäck. Känslan behöver landa i dig, du behöver processa den för att kunna bedöma vad som är sant eller inte om dig, den andre och om situationen. Du har säkert hört att den person eller situation vi irriterar oss mest på är sådant vi själv har inom oss. Väldigt störande – och säkert stämmer det! 

Att vi är triggade i nuläget med allt som rämnar och ifrågasätts på alla plan i samhället är inte konstigt. På ett metaforiskt plan kan det kännas som att ”allt vi trott på” i alla år faller samman inför våra ögon. Så många av oss är rädda, trötta, förvirrade, uppgivna, arga – vi reagerar alla olika. Min upplevelse är att det är vanligt idag med chefer som ”stängt ner” och mest av allt vill ge upp och flytta ut i en stuga i skogen. Man parerar och hanterar vardagen men med en känsla av uppgivenhet.  

Vi kanske dessutom tror – och kanske det förväntas – att vi inte ska blanda in känslor på jobbet. Vi har levt i ett paradigm där vi intalat oss att rationalitet ska gälla i arbetslivet. Vi ska agera utifrån det logiskt rationella, göra bedömningar utifrån tankar och idéer. 

Dessvärre fungerar inte det som modell längre. Den nya tiden är alltför komplex. Den kräver att vi leder oss själva för att kunna förändra det som behövs för ett nytt, uthålligt arbetsliv. Vi vet idag tillräckligt för att förstå att vi vet väldigt lite om hur verkligheten är beskaffad och att vetenskapen verkligen inte vet allt. I en mindre komplex värld-  före internet, världsfrågor och AI – så räckte förmodligen tankebaserade koncept långt för ett fungerande arbetsliv.

Tillbaka till värdet av ett gott omdöme. Vi alla- både chefer och medarbetare – måste våga, och ha tillåtelse, att använda gott omdöme – och säga ja till det som är baserat i kärlek, uthållighet och omsorg –  och säga nej till det som är baserat i rädsla, maktkamp och kontroll. 

Tanke och känsla tillsammans ger oss tillgång till det intuitiva; den vetskap vi har (sitter den i magen månne?) om vad som är rätt och fel. Det goda omdömet behöver både kloka idéer och tankar, ta en sväng förbi känslornas inre värld för att sen landa i en klokskap – en visshet – som ofta inte går att hänföra till vetenskap. Vi bara ”vet” att något är rätt eller ej (och vi gör förstås misstag även här, det är därför gott omdöme är något vi behöver träna och utveckla.) 

Det här inlägget blev en utvikning om känslor och dess betydelse för ett gott omdöme. Låt oss rikta blicken in i oss själva, känna våra känslor samt utveckla vår intuition och klokskap (omdöme) för att navigera i den nya tid vi lever i. 

Vi kan det här egentligen. Vi behöver bara få tillgång till samt träna oss i det där inre vetandet vi lärt oss bortse ifrån. 

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona